elina

och så är jag handikappsmätt som vanligt. syster gjorde linsgryta (skulle ha blivit soppa men hon  glömde den på spisen) på potatis, linser, purjolök och morötter. kryddade med citronpeppar. svingott,  kan inte röra mig. haha har gått upp två kilo senaste veckan..
i love crabs.

ni vet när det är såhär, man hittar ett kort med en tatueringstid från
2008 på sitt bord, helt random, sen får man tandläkartid på onsdag och
får ont i armarna eftersom man är rädd för tandläkaren. sen ska man ta
bussen hem till sin chompis och bussen går om fem minuter och man ska
plocka ihop lite saker i toaletten och man tittar i spegeln och rättar till
håret och råkar dra till sitt lilla svarta örhänge så det försvinner spårlöst
ner bland ens kläder, man tänker AAAHH HUR KAN DET GÅ UPP I FUCKING RÖK?! ..
man letar och letar och tar av sig alla kläder och skakar dem och man upptäcker
att tjugolappen till bussen man hade i bhn är spårlöst försvunnen. då börjar
man bli LITE svettig.

 

sinnes väder fan! allt blir färgglatt och dans och sexvänligt.
rökte tre cigaretter idag. det verkade ju harmlöst - nu har jag slemfest i
lungorna. inte alls i halsen utan nere i bröstet. det gör ont.

håller på att ta farväl av huset. ludvig ska komma hit sen, men glass.
ludVIIGGGG glöm inte glassen, serre.

nästa vecka ska jag sola solarium har jag bestämt. jag ryser av
välbehag när jag tänker på det. jag kommer bli het som fan. litterally.

om man ska gå runt och försöka förlåta sånt man egentligen inte kan förlåta förminskar man
sig själv. det är bara att move on, men jag tror inte på att förlåta. det finns saker som är
oförlåtliga och face it. att nöja sig med mindre är inte självrespekt. ilska och sorg är temporärt
men självrespekt är den religion vi borde konvertera till.

man fattar varför vissa människor behöver tro på gud, om man inte kan acceptera det
oförlåtliga, att gud förlåter som man själv inte kan, att man inte behöver ta ansvar för det
där. men jag är min egen jävla gud. jag bestämmer själv. konstant. aldrig nöja sig med mindre.
sätta sig själv i första rummet.
respektera sig själv.
aldrig kompromissa.
vara lyckligt kär i sig själv,
så jävla glad att jag är jag att jag kan klara allt
med min egen hjärna. när jag gillar mig själv gillar
jag alla andra också, jag är allt jag har.

papi säger att allt blir bra för du är så jävla bra.
pappa säger du är GRYM.
"när allt känns jävligt tänker jag på dig, saker du gjorde när du var liten.
du är helt fantastisk det har du alltid varit. du vet hur speciell du är va?"
kim säger du är exakt samma som när du var liten. jag ser ingen skillnad.
och det betyder allt för det är sant.

och jag vill aldrig vara som någon annan, det finns inte en människa i hela världen jag vill
likna. det är det som skiljer mig från anna andra som gör att jag är så jävla bra, att allt
kommer bli bra, kommer bli grymt. man måste kunna avgöra vilka relationer som är värda
mer än en handling. en pappa en bästis en lärare en själv.

om jag försökte förlåta allt skulle jag inte kunna ha kvar respekten för mig själv.
och om en handling ett svek kan förstöra allt är det inte värt det. men det finns de som
är värda allt. och som tycker att jag är värd allt. det gör mig så jävla glad.

människor är inte tigrar.
peace