elina

Hade tänkt bädda ner mig med te och kuddar och kolla på Greys Anatomy.
Det är så spännande. Så träffande. Så.. Så.. Verklighetsflykts-perfekt! Jag
drömmer om Alex Karev hela nätterna. När ska det bli vi? När ska vi fnissa
på lunchen och hångla i trappan och ha sex i förrådet?
När ska vi bli ihop på riktigt?

Hur sjukt överdriven är inte hela denna dagen.
Varför inte en alla singlars-dag?
Det är väl hundra gånger träligare att vara singel än kärlekskrank?

Men o andra sidan kan man ju ge denna dagen till alla hopplösa förhållanden
som ändå bara kommer splittras och all tid man slösat på varandra bara varit i onödan.

Okej, ni stackare där ute som snart kommer upptäcka att det inte finns
någon "äkta kärlek" i världen kan väl få en ynklig dag att sörja det
som kanske redan hänt eller kommer hända. :)

Jag hade precis kommit över min åldersnoja när jag insåg att jag
kommer att fylla 21 år nästa gång. Jag har liksom tänkt att alla
kommande födelsedagar från och med nu fyller jag tjugo.
Då tröstade Kim mig med att jag är en milf. Man ba.........
TACK. Jag fyller 21, inte 35 HÖRREDU.
Jag vet inte riktigt. Det kändes inte helt ok.

Sen kom jag på att jag är liksom i slutskedet eller åtminstone
den senare halvan av mitt liv, och att jag kanske borde typ, börja
skriva en bok. En gång skulle jag försöka skriva en barnbok. Det gick
inget bra för jag kan inte ta på mig rollen som vuxen berättare. Jag
kan inte hålla mig inom ramarna.

För övrigt är jag ständigt skitförbannad igen. Jag blir galen över allt.
När jag inte emellanåt är gråtfärdig. Hatar de flesta. Jag kommer aldrig
ändra mig och ni kommer aldrig ändra er bara för att jag hatar er. Så
det är så världen ser ut. Jag hatar svenneäckel och jag kan inte dölja
det. Jag och Melli ska annonsera cpstörda ickeköttare i hela sverige.
Troligtvis får vi inga svar.

Tjocka stumbrallor, byxor, linne, långärmad tröja, stickad långärmad
tröja, kofta, skinnjacka, tre halsdukar, vantar.
Jag kommer förmodligen frysa så jag grinar.

Jag har alldeles för svårt för att gråta nuförtiden, jag gråter aldrig när
jag väl behöver det utan mest tillexempel för att min katt är fin eller för
att jag ser ett valmoln, men aldrig när jag vill, aldrig när någon kan
trösta mig jag känner mina egna andetag och jag vill gny lite sådär
som man gör snyfta liksom och känna mig tom men jag känner mig
inte tom det känns som om jag ska sprängas som om jag ska gå
sönder av allting här inuti som inte kommer ut det är därför jag skriver
så mycket nonsens och dumheter för ingen annan stans tar jag mig ut
ur mig själv ingen annan stans gråter jag än när jag skriver

och ord är inte så mycket att ha tänkte på det mycket flr längesen
i mina tidiga tonår att det går så jävla bra att snacka men det som
räknas är vad man gör

det som räknas är vad man gör inte vad man säger som förlåt, det är
inte ett värdelöst ord men det är värdelöst om man inte kan göra bättre
jag försöker göra bättre
förlåt ändå.

Nyss åt jag tre vitlöksklyftor och en halv citron.
I wanna wake up.

Hur svårt ska det vara det här med att leva. Jag tror det är ganska
enkelt. Bara man kollar in i sig själv. Så fort jag glömmer att göra det
tappar jag tråden. Det måste finnas en massa saker man gillar att göra.
Tusen säkert.

Jag läser fröken smillas känsla för snö igen, det är en sån bok jag
försökte läsa när jag var för ung för att fatta den och nu när jag läser
den igen inser jag att den är precis min grej och jävligt inspirerande.
Grönland liksom. Jag vill åka dit.
Igår var jag ute hos kerst och drack kaffe, klappade hästar och gick i
skogen. Lovely. Idag tänkte jag gå till bibblan och ikväll tänkte jag gosa.
Så blir det.

Hero of War - Rise Against. Alltså fy fan vad jag avskyr den jävla låten.
Den kom efter nån annan låt på youtube nyss och jag får verkligen
kräkreflexer av den. Verkligen top five sämsta skiten ever.
För övrigt ska jag till doktorn imorgon. Måste verkligen anstränga mig
HÅRT för att inte bli nojig. De ska ju alltid hålla på och ta blodprov och
grejer. De har förmodligen en vettig anledning och sticker inte nålar i
mig av ren illvilja men jag blir bara räddare för sånt ju fler år som går.
Mår illa av bara tanken. Så därför ska jag inte tänka på det. Häpp.

Melli, jag kan inte svara men jag svarar så fort jag kan, eller msn, eller
jag vet inte men jag försöker nå dig iaf. Haha.

Värdelöst att fotografera teckningar.
Lyssnat på Afasi - Natten Till Idag och ritat.

Jag och Kim kollade på nyinspelningen av the shining. Ok älskar
orginalet och det är ju inte på långa vägar lika bra men gött läskigt
alltså. Har drömt mardrömmar hela natten och jag skojar inte. Låg och
klamrade mig fast och svettades som en liten igel. Har nog inte haft
såna spölnojor sen paranormal activity.
Inte så tålig tjej. Har halva kvar, kanske borde vänta några dagar
med den alltså, kommer typ få psykos.

Åh. Mamie bjöd på mat innan och jag blev så jävla mätt och sen
däckade jag och Paulina som stenar och vaknade nu. Skönt.

Oktober är en sån månad när man aldrig känner sig vaken, jag har en
svarta ringar under ögonen och urinvägsinfektion som jag har gått med
i några veckor för jag tänkte att ok det går väl över men nu äter jag
antibiotika för det iallfall, kan man bli rövtrött av antibiotika, jag somnar
typ sittandes hela tiden? Tänker att det måste vara hormoner som vanligt
men Kim är också sjukt trött och somnar hela tiden. Fattar inte.

Försöker fixa håret, göra ansiktsmask, ta mig tid att laga nyttig mat,
dricka grönt te, göra yoga gå på promenad. Ändå känner jag mig så
jävla fet, blek och framförallt TRÖTT. Inte deppig men trött. Nu är
det dock sista dagen på mensen så det går väl över. Vid en jämförelse
med pmsen och skiten jag haft innan är det här ingenting. Har mer
humörsväningar än deppighet vilket är skönt. Istället för vill-aldrig-
gå-upp-ur-sängen-livet-kommer-aldrig-bli-bra är jag bara lite ilsken och
lipig ibland. Men det är bara så tråkigt med att vara trött.

Måste löpa blutsaft och jag vet inte, sola solarium?

Det sjukaste hände igår. Jag var påväg hem från dagis. Jag går över ett övergångställe när jag plötsligt får se att Paulina slänger sina vantar på backen. Jag stannar upp och böjer mig ner och tar upp vantarna och lägger dem i vagnen. Alltså vi pratar sekunder här. Men just när jag ska resa mig upp igen så hörs ett tuuuuuuuuuut så nära att jag hoppar till och vagnen hoppar till och jag vänder mig om och får syn på en röd bil som står så nära min röv att den nästan nuddar mig.

Jag ser rött. Alltså jag ser rött på riktigt. Jag gör en usväng med vagnen och tar ett kliv mot chaffören som är en man i sextioårsåldern. Han har givetvis vevat ner rutan för att säga till mig. HAN SKA SÄGA TILL MIG?!

"VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED!!?!!?!", skriker jag två centimeter från hans ansikte.
"Du kan ju inte stanna mitt på ett övergångställe", säger han surt.
"JAG KAN FAN GÖRA PRECIS VAD JAG VILL OCH STANNA VAR JAG VILL OM DET HAR HÄNT NÅT MED MIN UNGE DÅ JÄVLAR DIN JÄVLA GUBBJÄVEL!", skriker jag om möjligen ännu högre och jag känner hur adrenalinet och ilskan pumpar mitt hjärta. Ska han tuta på mig för att jag stannar upp i ett par sekunder på ett ställe där fotgängare har företräde? Helvete heller.

"Du får stanna på trottoaren", har idioten mage att säga då när han ser att jag är rasande.
"DU SKA DRA ÅT HELVETE DIN JÄVLA FITTA!", skriker jag då och höjer min hand. Ja, jag vet det är helt sjukt, men jag gör det. Gubben ser det och blir lite rädd så han trycker på gasen samtidigt som jag lappar till han, men slaget hamnar snett och det blir en liten knuff på hans axel. Fan, jag önskar jag hade fått in en fet jävla smäll. Blod ville jag ha. Jag ville se blod rinna ner för hans fula tryne och sen kunde han gärna polisanmäla mig för det.
My pleasure.

Detta kallas modersinstinkt.