elina

Jag har sönder alla mina kläder och det har jag alltidgjort men sen har
jag jättesvårt att släppa dem ifrån mig, jag älskar mina kläder på något
vänster, ett eller två år senare inser  jag att de här jeansen är ju jättepaja.
Jag sover dygnet runt om ingen väcker mig - var det inte när man var 14
och i puberteten det var så? Skulle inte puberteten övergå i... Något
annat?
Jag läser barnbäcker
jag ställer in kaffebringaren i kylen
jag ritar katter och elefanter
jag kan inte ha något förhållande för då dör jag
jag saknar Melindas hund så det susar i bröstet
jag älskar min dotter mer än allt
jag läser Bert och ser på Disneydags och dricker saft
jag är rädd för vuxna människor ibland när jag blir förvirrad så blir jag
verkligen fem igen
jag drömmer antingen mardrömmar eller Harry p/s o r/terry p-drömmar
där jag flyger, oftast innehållande späckhuggare
inatt drömde jag att jag hånglade med en kille med rakat huvud och
hakkors på jackan - han var nog en blandning mellan killen i Patrik 1,5
och Edward Furlong i American History x - jag får fjärilar i magen när jag
tänker på det
jag sover i mitt röda nattlinne men jag kan inte sova det svider så i
mina ögon i hela min kropp och jag kan inte släcka lampan, på riktigt,
jag får panik det är någon i rummet
fåglarna börjar kvittra jag är så trött att jag gråter
det svider i mina ögon men jag vill inte gå till doktorn, hatar
doktorjäveln som inte kan göra något åt mina ögon
och är rädd för vårdcentralen sjukhus allt
jag blir så jävla stressad
jag lägger mig på trägolvet i vardagsrummet och vägrar
fan vad jag vägrar
blir vuxna människor lugna av att ligga på trägolvet och vägra?

Jag är ju konstig. Jag gillar inte har inga känslor för någon. Jag kan inte
bli kär i någon det är nog en defekt jag har. Därför ska man inte bli kär
i mig heller. Jag har fått dig att försvinna med min egen benhårda vilja.
Ändå börjar jag gråta. Jag ligger med ögonen öppna i förvåning och grinar
utan att fatta varför. Jag tittar på det blåa skenet från stereon och gråter
som om jag var tretton oförstörd och fortfarande blev ledsen för saker folk
gjorde och sa om mig. Jag är ju konstig face it men om jag bara vill vara jag,
om jag vill vara någon man kan bli kär i, om jag vill kunna bli kär, om jag vill
klara av att ha känslor, vem ska jag säga det till då?

Jag håller på att få migrän. Jag har en kula i tinningen som rör sig när jag
rör mig. Jag sa att jag älskade dig det är som att minnas en barnbok med
brorsan. Som att han kramar mig tyst innan han lägger sig. Att ligga i
lillasysters nittiosäng på varsin sida om henne och garva åt Jurassic
Park. Som att han säger att vi inte har kvar de bästa gastonalbumen för
han kunde läsa när han var fem och rev ut varje sida han läst klart.
Dricka te klockan ett och garva åt tidningar om mat, vadsomhelst varvat
med tystnad.

Och vi sitter helt tysta på hans madrass, jag äter falafel och tänker på
att jag inte vill att min familj ska flytta fast jag kommer flytta härifrån
först ändå får jag en klump i halsen av tanken att inte kunna komma hem.
Och vi är helt tysta tills han säger
"Någon gång måste de ju flytta"
Utan att jag sagt ett ord.
"Hur vet du vad jag tänker?" Frågar jag.
Vi tänker väl likadant svarar han.

Det är jävligt underligt.

Jag vill hälla en rejäl tunna iskallt vatten över alla brudar. Jag hatar
brudar. Jag blir så jävla provocerad. Tur att alla ens tjejkompisar
practically har balls och resten har balls furreal. Och att ingen av dem
har pipig bebisröst och är blåsta och uppmärksamhetskåta. Skönt.
Tack livet.

En gång i tiden för typ fyra år sen ritade jag ganska mycket utan någon
prettoness. Jag saknar att rita. Jag vara fixar det inte riktigt.

Det är trevligt att gå hem till Carro för då säger alltid hennes mamma
moster och mormor hur snygg man är, även när man ser ut som ett
helvete.

Var ute igår och firade att de två F-en förlovat sig. Jag brukar alltid
håna folk som förlovar sig och tycka att det är skitfånigt men ni två, ni
får förlova er hur mycket som helst, helst skaffa tio barn och leva ihop
livet ut så jag kan tro på kärleken. Puss.

Pappa: (Vrålar eftersom jag har hörlurar på) ELIIIIIIINNAAAAA
Jag: (Flyger fem meter upp i luften) VAD!?
Pappa: Nu åker vi ut och åker motorcykel.... Så... (Lång paus)
Om vi inte kommer tillbaka.. Ta hand om huset och syskonen.
Mamma: Och katten.. Glöm inte katten.
Båda två helt pokerfejsade bara vänder sig om och går
man ba OK HEJDÅ.

Minns allt du säger precis som jag gör med alla jag älskar älskade
älskat jag minns och tar till mig det är därför du betyder du har sagt
saker jag aldrig glömmer som jag behöver spara i mitt hjärta och ta
fram om mig själv och titta på ibland och du säger saker som fastnar
som sten i mitt hjärta om mig som fastnar så det blir tungt och svårt
och tynger i halsen och lungorna och det försvinner inte men what can
i do about it liksom.

Haha har bytt kläder i tre timmar.
Helt ok att få samtal av någon man älskar som nästan gråter för att hon
är så glad och säger att hon älskar en helt ok att ta en cigg och ett glas vin
på ballekongen innan man drar helt ok att ha en asmjuk katt som ligger i
fönstret helt ok att sakna melin helt ok att pappa kommer och kramar en
och säger att man är grymt vacker innan han drar helt ok att vara så jävla
kär i alla alla alla.

Man vet att man har läst för mycket Rocky när man sitter på banken
och väntar och det går fram någon med bred röv och ens första
association är "Baboonass".
Jag vill rita serier men det blir inget bra. Jag ritar först och tänker sen
och så fort tanken gått upp i huvudet och socialiserat sig med de andra
tankarna går det inte att få något som helst vettigt ur det hela.
Är jävligt grinig, sur och förkyld. La mig i parken ensam i bikini
och tjurade med ett paket cigg. Det är skönt att vara ensam. Jag
är bara så jävla arg hela tiden ändå.

Dedz, nu efterlyser jag dig. Vart tog du vägen? Kom du aldrig hem? Du
måste ringa mig! Även om du är i olofström eller nåt, miz u like crazy
fifan.

Fan vad man har sovit och ätit lite på sistone, vaknar hos Kim vid tre
varje dag och bara hur fan hamnade jag här? Får nog lugna ner mig lite
nu om jag känner mig själv rätt.

Varför har alla män som grej att säga "Jag tycker du verkar vara en jättego
tjej." Alltså, seriöst. 1. Jag spyr. 2. Jag är ingen jättego tjej. Är det något
jag inte är så är det fan en jättego tjej.

Ni fattar inte hur brunt det här är för mig.
Hatar mina jävla svennepigment.
Fet har jag blivit också, men jag orkar fan inte.
Sayonara

Jag trodde att det skulle vara kallt regnigt och jobbiga beslut att komma
hem, men så kommer man hem och det är sol och allting är redan bestämt.
Det finns inga alternativ. Det är värre med sånt man inte förväntar sig. Det
är värre om man inte redan vet. När jag var yngre fanns det regler men nu
verkar det inte finnas någonting att falla tillbaka på fast man vill. Det enda
jag kan göra för min egen skull är att vara bättre, inte göra om alla misstag igen.
Jag skulle aldrig kommit tillbaka hit, jag vet det nu. Här går allting i cirklar tills ingenting betyder något längre. Det finns inga riktlinjer eller ramar för vad man kan göra mot varandra.

Det är jobbigt att sluta bry sig. Sluta bry sig om människor. Men jag inser att
jag har slut att bry mig om er. Jag gör fan mentalt slut med mitt liv nu.
Finns ingenting kvar i mitt huvud som inte behöver bytas ut.