elina

om man ska gå runt och försöka förlåta sånt man egentligen inte kan förlåta förminskar man
sig själv. det är bara att move on, men jag tror inte på att förlåta. det finns saker som är
oförlåtliga och face it. att nöja sig med mindre är inte självrespekt. ilska och sorg är temporärt
men självrespekt är den religion vi borde konvertera till.

man fattar varför vissa människor behöver tro på gud, om man inte kan acceptera det
oförlåtliga, att gud förlåter som man själv inte kan, att man inte behöver ta ansvar för det
där. men jag är min egen jävla gud. jag bestämmer själv. konstant. aldrig nöja sig med mindre.
sätta sig själv i första rummet.
respektera sig själv.
aldrig kompromissa.
vara lyckligt kär i sig själv,
så jävla glad att jag är jag att jag kan klara allt
med min egen hjärna. när jag gillar mig själv gillar
jag alla andra också, jag är allt jag har.

papi säger att allt blir bra för du är så jävla bra.
pappa säger du är GRYM.
"när allt känns jävligt tänker jag på dig, saker du gjorde när du var liten.
du är helt fantastisk det har du alltid varit. du vet hur speciell du är va?"
kim säger du är exakt samma som när du var liten. jag ser ingen skillnad.
och det betyder allt för det är sant.

och jag vill aldrig vara som någon annan, det finns inte en människa i hela världen jag vill
likna. det är det som skiljer mig från anna andra som gör att jag är så jävla bra, att allt
kommer bli bra, kommer bli grymt. man måste kunna avgöra vilka relationer som är värda
mer än en handling. en pappa en bästis en lärare en själv.

om jag försökte förlåta allt skulle jag inte kunna ha kvar respekten för mig själv.
och om en handling ett svek kan förstöra allt är det inte värt det. men det finns de som
är värda allt. och som tycker att jag är värd allt. det gör mig så jävla glad.

människor är inte tigrar.
peace