Inte bra alltså.

Satan. Jag kom på en sak.
Och du kommer aldrig förklara för mig vad det är, och jag tror inte jag kan förstå om du inte gör det. Kanske förstår jag då ändå mer än vad du gör, du vet antagligen inte alls. Okej, hands down. Jag har ingen att analysera längre, jag har ingen att klura ut. Och jag tänker och tänker och jag vet inte om jag vill ha det eller inte. Och jag tänker och tänker och ingenting går ihop här, det bara krockar och kolliderar, och jag som brukar ha så jävla bra koll på hur jag känner och varför och vad det betyder. Just nu har jag ingen koll alls. Och jag tänker och tänker och jag inser att det ofta inte har med människor att göra, utan att jag vill klura ut saker och får för mig att människor är nåt jag vill klura ut och sen blir jag så himla besviken när de inte är det. Jag tänker mig att alla människor är likadana och likadana som mig, men det är de ju inte.

Michelle min Michelle sa till mig på sitt raka arab viftamedhandensätt, hon sa det på ett helt annat sätt men, att jag gör sådär varje gång någon får upp ögonen för mig så får jag upp ögonen tillbaka, älskar någon mig så älskar jag dem också. Det är då man kanske borde börja tänka på om man verkligen gör det, älskar dem, tycker om dem, vill ha någonting med dem att göra. De visar sig alltid vara assholes och skitmänniskor in the end.

Hur orkar vi med varandra allihopa?
Hur orkar vi med varandras svinighet, hur orkar vi med oss själva?
När jag sårar någon mår jag dåligt hur länge som helst, jag blir så förvirrad när andra människor inte fungerar på samma sätt. De bara reser sig och går, vänder inte ens på huvudet. Och mitt i alltihopa så måste man minnas att vad som än hänt så är det inte mitt fel, inte mig det är fel på, och även om det är mitt fel så är inte jag dålig för det. Jag förstår inte varför jag har problem men det här. Jag BORDE inte ha det, alltså. Jag kommer bli tvungen att bli såndär som skriver listor med mina bra egenskaper och står framför spegeln och bara du är bra! Jag tycker ju att jag är jävligt bra egentligen. Det är ju därför det liksom inte går ihop när jag inte är det, och när andra inte tycker att jag är det.

Jag vill så gärna ge folk en chans, så sumpar de den.
Jag har så svårt att ta mig ur saker jag gett mig in i. Det är därför jag helst inte ger mig in i någonting. Det är därför jag ger mig in i saker hela jävla tiden trots att jag helst inte gör det. För älskar någon mig vill jag så himla gärna ge dem en chans. Åh, jag vill så gärna ge folk en chans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0