elina

Jag sa förut att jag var för naiv för att fylla 20, men jag ångrade mig sen,
mestadels är jag ju inte naiv - jag vill vara det. Jag hatar min misstänksamhet
och min cyniskhet, och det hjälper ingen runt mig, ingen kan tycka om något
sånt. Men så finns den där lilla delen av mig som bara består av hopp och
barnfantasier och då är jag naiv, jag kan inte vara 20 år, jag är 9 eller 100.

Och sen så fyllde jag ju 20. Jag vet inte varför, det verkar onödigt på något
sätt. Jag har så svårt att sätta fingret på vad problemet är. Och snart fyller
jag 21 och jag har svårt att sova till och med när jag sover med Melinda.
Jag tänker inte på något hemskt utan typ vad ska jag ha på mig på min
födelsedagsfest som är om flera månader, vad ska jag ha på mig imorgon
på jobbet, vad ska jag göra för att overshine myself?

Till sist får jag hjärtklappning och jag går runt med den här mystiska
huvudvärken som gör mig kall och irriterad och snarstucken.  Fy fan.
Och jag tröttnar så på alla. Folk i allmänhet får mig att må fysiskt illa,
jag får en rund smärta i magen och bröstet som trycker upp mot
halsen, uää för er, fyfan.

Och jag känner att jag borde göra något men jag kollar på barnprogram
med Paulina istället, det är väl jättetypiskt men det känns så
tomt allting..