elina

Jag har alldeles för svårt för att gråta nuförtiden, jag gråter aldrig när
jag väl behöver det utan mest tillexempel för att min katt är fin eller för
att jag ser ett valmoln, men aldrig när jag vill, aldrig när någon kan
trösta mig jag känner mina egna andetag och jag vill gny lite sådär
som man gör snyfta liksom och känna mig tom men jag känner mig
inte tom det känns som om jag ska sprängas som om jag ska gå
sönder av allting här inuti som inte kommer ut det är därför jag skriver
så mycket nonsens och dumheter för ingen annan stans tar jag mig ut
ur mig själv ingen annan stans gråter jag än när jag skriver

och ord är inte så mycket att ha tänkte på det mycket flr längesen
i mina tidiga tonår att det går så jävla bra att snacka men det som
räknas är vad man gör

det som räknas är vad man gör inte vad man säger som förlåt, det är
inte ett värdelöst ord men det är värdelöst om man inte kan göra bättre
jag försöker göra bättre
förlåt ändå.