elina

Jag har alldeles för svårt för att gråta nuförtiden, jag gråter aldrig när
jag väl behöver det utan mest tillexempel för att min katt är fin eller för
att jag ser ett valmoln, men aldrig när jag vill, aldrig när någon kan
trösta mig jag känner mina egna andetag och jag vill gny lite sådär
som man gör snyfta liksom och känna mig tom men jag känner mig
inte tom det känns som om jag ska sprängas som om jag ska gå
sönder av allting här inuti som inte kommer ut det är därför jag skriver
så mycket nonsens och dumheter för ingen annan stans tar jag mig ut
ur mig själv ingen annan stans gråter jag än när jag skriver

och ord är inte så mycket att ha tänkte på det mycket flr längesen
i mina tidiga tonår att det går så jävla bra att snacka men det som
räknas är vad man gör

det som räknas är vad man gör inte vad man säger som förlåt, det är
inte ett värdelöst ord men det är värdelöst om man inte kan göra bättre
jag försöker göra bättre
förlåt ändå.

Nyss åt jag tre vitlöksklyftor och en halv citron.
I wanna wake up.

Hur svårt ska det vara det här med att leva. Jag tror det är ganska
enkelt. Bara man kollar in i sig själv. Så fort jag glömmer att göra det
tappar jag tråden. Det måste finnas en massa saker man gillar att göra.
Tusen säkert.

Jag läser fröken smillas känsla för snö igen, det är en sån bok jag
försökte läsa när jag var för ung för att fatta den och nu när jag läser
den igen inser jag att den är precis min grej och jävligt inspirerande.
Grönland liksom. Jag vill åka dit.
Igår var jag ute hos kerst och drack kaffe, klappade hästar och gick i
skogen. Lovely. Idag tänkte jag gå till bibblan och ikväll tänkte jag gosa.
Så blir det.

Hero of War - Rise Against. Alltså fy fan vad jag avskyr den jävla låten.
Den kom efter nån annan låt på youtube nyss och jag får verkligen
kräkreflexer av den. Verkligen top five sämsta skiten ever.
För övrigt ska jag till doktorn imorgon. Måste verkligen anstränga mig
HÅRT för att inte bli nojig. De ska ju alltid hålla på och ta blodprov och
grejer. De har förmodligen en vettig anledning och sticker inte nålar i
mig av ren illvilja men jag blir bara räddare för sånt ju fler år som går.
Mår illa av bara tanken. Så därför ska jag inte tänka på det. Häpp.

Melli, jag kan inte svara men jag svarar så fort jag kan, eller msn, eller
jag vet inte men jag försöker nå dig iaf. Haha.

Värdelöst att fotografera teckningar.
Lyssnat på Afasi - Natten Till Idag och ritat.

Jag och Kim kollade på nyinspelningen av the shining. Ok älskar
orginalet och det är ju inte på långa vägar lika bra men gött läskigt
alltså. Har drömt mardrömmar hela natten och jag skojar inte. Låg och
klamrade mig fast och svettades som en liten igel. Har nog inte haft
såna spölnojor sen paranormal activity.
Inte så tålig tjej. Har halva kvar, kanske borde vänta några dagar
med den alltså, kommer typ få psykos.

Åh. Mamie bjöd på mat innan och jag blev så jävla mätt och sen
däckade jag och Paulina som stenar och vaknade nu. Skönt.

Oktober är en sån månad när man aldrig känner sig vaken, jag har en
svarta ringar under ögonen och urinvägsinfektion som jag har gått med
i några veckor för jag tänkte att ok det går väl över men nu äter jag
antibiotika för det iallfall, kan man bli rövtrött av antibiotika, jag somnar
typ sittandes hela tiden? Tänker att det måste vara hormoner som vanligt
men Kim är också sjukt trött och somnar hela tiden. Fattar inte.

Försöker fixa håret, göra ansiktsmask, ta mig tid att laga nyttig mat,
dricka grönt te, göra yoga gå på promenad. Ändå känner jag mig så
jävla fet, blek och framförallt TRÖTT. Inte deppig men trött. Nu är
det dock sista dagen på mensen så det går väl över. Vid en jämförelse
med pmsen och skiten jag haft innan är det här ingenting. Har mer
humörsväningar än deppighet vilket är skönt. Istället för vill-aldrig-
gå-upp-ur-sängen-livet-kommer-aldrig-bli-bra är jag bara lite ilsken och
lipig ibland. Men det är bara så tråkigt med att vara trött.

Måste löpa blutsaft och jag vet inte, sola solarium?

Det sjukaste hände igår. Jag var påväg hem från dagis. Jag går över ett övergångställe när jag plötsligt får se att Paulina slänger sina vantar på backen. Jag stannar upp och böjer mig ner och tar upp vantarna och lägger dem i vagnen. Alltså vi pratar sekunder här. Men just när jag ska resa mig upp igen så hörs ett tuuuuuuuuuut så nära att jag hoppar till och vagnen hoppar till och jag vänder mig om och får syn på en röd bil som står så nära min röv att den nästan nuddar mig.

Jag ser rött. Alltså jag ser rött på riktigt. Jag gör en usväng med vagnen och tar ett kliv mot chaffören som är en man i sextioårsåldern. Han har givetvis vevat ner rutan för att säga till mig. HAN SKA SÄGA TILL MIG?!

"VAD I HELVETE HÅLLER DU PÅ MED!!?!!?!", skriker jag två centimeter från hans ansikte.
"Du kan ju inte stanna mitt på ett övergångställe", säger han surt.
"JAG KAN FAN GÖRA PRECIS VAD JAG VILL OCH STANNA VAR JAG VILL OM DET HAR HÄNT NÅT MED MIN UNGE DÅ JÄVLAR DIN JÄVLA GUBBJÄVEL!", skriker jag om möjligen ännu högre och jag känner hur adrenalinet och ilskan pumpar mitt hjärta. Ska han tuta på mig för att jag stannar upp i ett par sekunder på ett ställe där fotgängare har företräde? Helvete heller.

"Du får stanna på trottoaren", har idioten mage att säga då när han ser att jag är rasande.
"DU SKA DRA ÅT HELVETE DIN JÄVLA FITTA!", skriker jag då och höjer min hand. Ja, jag vet det är helt sjukt, men jag gör det. Gubben ser det och blir lite rädd så han trycker på gasen samtidigt som jag lappar till han, men slaget hamnar snett och det blir en liten knuff på hans axel. Fan, jag önskar jag hade fått in en fet jävla smäll. Blod ville jag ha. Jag ville se blod rinna ner för hans fula tryne och sen kunde han gärna polisanmäla mig för det.
My pleasure.

Detta kallas modersinstinkt.

Jag sa förut att jag var för naiv för att fylla 20, men jag ångrade mig sen,
mestadels är jag ju inte naiv - jag vill vara det. Jag hatar min misstänksamhet
och min cyniskhet, och det hjälper ingen runt mig, ingen kan tycka om något
sånt. Men så finns den där lilla delen av mig som bara består av hopp och
barnfantasier och då är jag naiv, jag kan inte vara 20 år, jag är 9 eller 100.

Och sen så fyllde jag ju 20. Jag vet inte varför, det verkar onödigt på något
sätt. Jag har så svårt att sätta fingret på vad problemet är. Och snart fyller
jag 21 och jag har svårt att sova till och med när jag sover med Melinda.
Jag tänker inte på något hemskt utan typ vad ska jag ha på mig på min
födelsedagsfest som är om flera månader, vad ska jag ha på mig imorgon
på jobbet, vad ska jag göra för att overshine myself?

Till sist får jag hjärtklappning och jag går runt med den här mystiska
huvudvärken som gör mig kall och irriterad och snarstucken.  Fy fan.
Och jag tröttnar så på alla. Folk i allmänhet får mig att må fysiskt illa,
jag får en rund smärta i magen och bröstet som trycker upp mot
halsen, uää för er, fyfan.

Och jag känner att jag borde göra något men jag kollar på barnprogram
med Paulina istället, det är väl jättetypiskt men det känns så
tomt allting..

Men eftersom man bara tycker brudar är snygga och söta som man
tycker om såhär varma känslor, de andra tycker man OFTAST ser
exakt likadana ut och rätt uggo, eller hur, men hon här är
charmig. Gullig. Eller?

Min hjärna är så jävla ball.
Det är så skönt att vara själv. Imorse när jag vaknade..
Jag vet inte hur jag ska beskriva det. Min hjärna alltså. Fan
vad jag skulle kunna använda den till mycket kul. Men så är
jag ju jag också, och jag är en lam person med sömniga
ögonlock. Så det tar lång tid allting. Hoppas jag inte dör
alltför snart. Och jag trivs så jävla hårt.
Det är precis sånhär jag borde vara hela tiden för att ha en relation.
Nu när jag är så nöjd med att vara själv.  Jag verkligen drar in luft och
blundar och njuter. Ligger på min säng i timmar och bara fantiserar
och visualiserar. Jag älskar det här vakuumet jag skapar runt mig själv.
Jag älskar att ingen verkligen kan veta hur jag är. Lite, ibland kan någon
se lite. Men den enda som vet är jag.

Jag har lite funderingar på saker att göra med mitt liv (utan att bli
supersvettig) men det går liksom inte ihop på alla plan. Trampar mig
själv på tårna eller någon annan. Jag vet någon som skulle säga trampa
på hur många som helst men aldrig dig själv.. Borde ju egentligen jobba
med djur. Right melloe, varför gör vi inte bara det?

För övrigt måste det här vara ungefär den högsta kvoten av att sakna
folk jag någonsin uppnått. Finns typ två personer jag INTE saknar.
Man kan ju grina för mindre.

Någon har ordnat det så smart att solen går upp och ner i samma takt
som man behöver sova och vara vaken. Som en enda jättestor puls i
alltihopa. Jag vill ha en bok om valar, vill ha en om havssköldpaddor
också. Jag undrar vad havssköldpaddor har för dygnsrytm. Sover de alls?
För att inte tala om blåvalar! Det lugnaste i hela världen måste ju vara
en blåval som sover. Tänk det, en helt megaenorm sovande blåval.