elina

alltså jag är riktigt upprörd. jag sitter och läser i forum på familjeliv.se för att dämpa min egen ångest över föregående inlägg men detta gjorde fan inte saken bättre. jag läser om mamman som kom på sin son med att ligga och hångla med en kille i sitt rum, och mamman trodde att dom bara var kompisar. mamman skriver att hon är orolig, att dom bor i en liten stad och att pappan inte får veta något?! att hon har förklarat för sonen att "DET HÄR ÄR INTE OKEJ" och en massa annat bullshit.

alltså ursäkta mig damen men du borde ju för i helvete inte få kalla dig för mamma. du är iaf en riktigt usel mamma. vad fan tror du själv? att sonen vill berätta om sin läggning för dig när pappan säger att "blir någon av våra söner bögar så är dem inte längre mina söner", och du din äckliga fan gör ingenting.  vad är du för en kvinna? och vad är det för en karljävel du lever ihop med? året är tjugohundratio nu, välkommen hit.

jag ska tala om en sak för er, och det är att jag är bisexuell och kärlek handlar för fan inte om en snopp i en fitta, pojke&flicka eller någon jävla mamma-pappa-barn grej! kärlek handlar om känslor, någonting vackert mellan två människor. om dom människorna råkar ha snopp båda två eller varsitt geggveck spelar förfan ingen roll och kärlek är mellan dom människorna som är kära i varandra och det ska väl vi andra skita fullständigt i? men att föräldrar skriver sådär och "skriver av sig" och något så HEMSKT som att hennes son är BÖG på internet? är det så jävla konstigt att det finns så mycket ondska i världen? är det så jävla konstigt att den här förbannade jävla världen ser ut som den gör när FÖRÄLDRAR till normavvikande människor är fega som små larver? kan man inte stå upp för sin unge oavsett vad det blir för kön, vad barnet får för läggning eller om han eller hon blir ett emo, en nakenfis eller hårdrockare - ja då ska man fanimig inte skaffa barn. är ni kristdemokrater ni som tänker såhär jävla skevt eller vad är det? har ni inte alla hästar i hagen eller alla spikar i brädan? går ni på psykadeliska svampar? för det sistnämnda finns det hjälp att få.

om min dotter är transsexuell, transvetit, flata eller hetro spelar det absolut ingen roll - jag kommer kriga för henne oavsett vad som händer1 att det sedan finns mer eller mindre risk i olika länder för att homosexuella åker stryk etc ja visst, det är skrämmande - men tror NI att världen kommer förändras om ingen vågar vara sig själv? tror ni att vi kommer få en mer kärleksfull värld så länge vi är fega fittor hela bunten och bara kömmer oss? tror ni att idioterna som slår bögar och saboterar RFSLs lokaler kommer sluta med det för att vi är smygflator eller bara klär oss i kvinnokläder när ingen ser? och tror ni att vi HBT-personer mår bättre av att smyga? VA? gör ni det? tror inte världen att JAG faktiskt mår rätt skänt med att vara öppen med vem jag är, och såklart var jag skamsen och tillbakadragen i en del av mig själv medans jag fortfarande smög med att jag blir kär i människor, inte i en kuk?! SLÄPP KÄRLEKEN FRI!

jag anser att vi bör kämpa för våra rättigheter, oavsett sexuell läggning så har vi lika stor rätt som alla människor som ligger inom mamma-pappa-barnnormen. jag anser också att alla har vi en skyldighet att stå för vilka vi är för att helt enkelt kriga emot alla fördomar och viktigast; som förälder ska man älska sina barn och göra ALLT för att stötta dem och kriga för dem oavsett vad det blir för typer av kidsen. det är våran förbannade skyldighet!

ja, tänk om min dotter visar sig vara lesbisk. vad underbart för henne om hon kommer i underfund med sin läggning tänker jag då. vad härligt om hon nu skulle vara det och inte behöva gå omkring och fundera hela livet och inse när hon är 47 att hon har slösat bort mer än hälften av sitt liv på män fast hon inte velat?! jag lovar dig, på heder och samvete att vad du än blir eller hur du än vill göra med ditt liv och hur du än vill vara, så kommer jag att älska dig och göra ALLT jag kan för dig. om jag inte hade tänkt göra det hade jag aldrig satt dig till världen, men jag är så säker - jag vet, att jag kommer alltid att överösa dig med en jävla massa powerpuffande! kanske kan det bli rätt svårt ibland för den här världen är ett rövhål men oroa dig inte, jag har testat att göra dom flesta misstagen man kan göra och kanske måste du pröva att göra dom du med - men vet du? det kommer ordna sig för kärleken här i min kropp kommer ALDRIG att ta slut! jag lovar dig!

ni kan gärna tycka att jag är hård och orättvis men i den här frågan så finns fan inga undantag och tycker ni annat så hoppas jag för allt i världen att ni inga barn har och att ni inte tänkt skaffa några heller!

jag kan inte bestämma mig.
kommer någon ihåg när man var liten och man alltid frågade varandra
'vem är du kär i?' och om man sa 'jag är inte kär i någon' så trodde ingen
på en. när jag var liten trodde jag att man alltid måste vara kär i någon.
att alla alltid var kär i någon. det hade liksom inte slagit mig att det kunde
vara ett helvete om denna någon inte var kär tillbaka. en gång på fritids var
jag jättekär i en praktikant. haha. stackarn. när jag var liten ville jag inte
säga till någon vem jag var kär i. alla var alltid så självklara på att man
skulle säga det till just dem. jag ville inte säga det till någon. jag vill
fortfarande inte säga sånt till någon. det tar emot som fan.
jag vet inte varför.

så jävla ihåligt
det är liksom alla muskler i nacken och jävligt jävla jobbigt
kan du inte lämna mig ifred, låt mig kommaundan med någonting en enda
jävla gång jag vill berätta saker men det går ju inte, och nu har jag inte ens
lust att berätta någonting alls för någon alls och jag har jävligt lust att gå och
lägga mig och sova för nästa morgon brukar det kännas okej igen men hur
ska jag kunna veta att det är okej med dig när ingen säger något? och jag
vågar inte fråga det känns som om jag är av bly, hela min kropp blir tung
och orörlig och ingenting får plats

du är min fetaste förebild och ändå liksom...

ja hejsan mitt namn är störd i huvudet och jag ringer från undersängen jag
undrar om du vill köpa en ångvält för 750 000 kronor, nähe, inte det, det skiter
jag i jag skickar en ändå! haha! där fick du din jävla cocksucker, sov så jävla dåligt hejdå. att jobba med telemarketing är att vilja dunka huvudet i väggen.
jobbat från 8.10 till 16.10 talking no shit när jag säger att det var svårt att hålla sig vaken. jag är inte van att anstränga mig. jag är van att vara min egen favorit lazyfuck. jag är så jävla trött, men jag kan sova utan skuldkänslor atleast. hm.. vad är egentligen asfalt gjort av?

jag: hejsan, mitt namn är elina...
random kille i andra luren:
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH!
SLUTA RING FÖR I HELVETE! (klick)

åh så himla kul att jag ska behöva störas av runkande äckel som ringer
till mig mitt i natten i minst 3-4 dagar till. hur underbart är inte det? ja jävlar
jag har nog aldrig varit lyckligare... snart cuttar jag mig.

jag blir jätteintresserad av vissa människor, och sedan när jag upptäcker att de inte håller måttet blir jag irriterad snarare än besviken, arrogant snarare än medlidande. jag har inte mycket till övers för sådana som du, jag har inte det. jag blir så inställd på att älska någon, jag blir så inställd på att hjälpa till, förverkliga, säga allt som är bra. men sen nånstans på vägen (stigen) tappar jag allt det där. jag blir så oinspirerad, och du är så negativ. du är så undanglidande. jag vill inte springa efter, jag har sprungit efter så jävla mycket och jag sätter ner foten här. jag vill inte, orkar inte. jag betackar mig. och fan vad jag hatar när folk tycker synd om sig själva, fan vad jag avskyr all självcentrering och att ingen lyssnar på vad man säger, fan vad jag avskyr att jag själv är precis likadan, fan vad jag är på dåligt humör just nu, för såhär känner jag inte alltid, men just nu, fan vad jag hatar det. fan vad jag hatar att lyssna på sånt jag egentligen skiter i och försöka komma på nåt bra att säga och få prestationsångest (!) och inte säga tillräckligt bra, inte trösta tillräckligt bra, jag kan inte läka dina sår, de är för djupa, det angår mig inte, jag har inget ansvar för det här. och fast man försöker får man aldrig ett jävlashit tillbaka. fast man bryr sig så att det gör ont i hjärtat och fast man nästan börjar grina för att man så gärna vill att nån ska vara glad, för att man inte vill att nån ska vara ledsen. fast man försöker blir ingen gladare. jag vill inte tycka synd om dig, du vet inte alls vad jag har varit med om och gått igenom, du bryr dig inte ens om att fråga. folk är inte intresserade, och jag hatar det. jag gillar inte när folk är intresserade heller, eller, yay, när de är intresserade på låtsas, det är för det mesta på låtsas. och när jag säger för mycket får jag ångest för att jag har stjälpt ut för mycket av mig själv hos någon som det läcker rakt igenom. och jag berättar aldrig för någon vad jag varit med om och gått igenom, och jag vet precis varför men jag kan inte förklara. såhär är det: in genom ena örat och ut genom det andra. klockan blir för mycket, jag borde sova; jag kan inte.

jag tänkte på det här med milstolpar. jag tänkte på det igår när jag borde sovit, men istället var vaken till klockan fem, då gick jag upp och hämtade choklad och sedan satte mig och läste. när jag väl hade somnat vaknade jag igen och hade drömt mardröm. konstigt att man blir trött? ne, men det här med milstolpar, hur många får man ha då? för jag kan redan komma på typ fem stycken från att jag var sexton/sjutton/whatever (innan det är det bara hullerombuller) och jag ska ju leva ett helt liv. nu är jag otydlig, vad jag menar är, saker kan ju egentligen inte betyda så mycket som man tror att de gör, för det händer för mycket och om allting påverkar en borde man ju bli helt jävla störd. och det snackar alltid alla 'grown-ups' om att när man blir äldre så är allting så mycket mindre dramatiskt och man kan bara rycka på axlarna åt det. ett sätt att sitta i samma soffa ibland, precis som om ingenting har hänt. ibland är jag fortfarande fjorton och är fullständigt överdramatiserande. ibland är jag klok som en bok. whaddap? fuck you, tänker inte skriva något om att jag är trött på något eller någon, inget om några jävla as eller att jag är missnöjd. det kommer inte att spela någon roll, så är det. whatever
have an ice night.

jaha, tänker du för mycket nu igen?
you know, så att det slår ut röda fläckar över dina lår och höfter som
kliar som fan för att du trasslar in dig i taggtråden med alla tankar du
inte borde tänka  jag har ju sagt att du är allergisk mot att tänka för mycket

allergisk

vidare tänker du länge på hur sommaren ter sig i 20 graders värme, på
solen som sticker i ögonen på hur alla ringer och säger 'nu får du gå ut i värmen!' och på hur din syster varje morgon på ett ganska jävla korkat sätt
utbrister 'är du uppe och hoppar?' som om du var fem år fast det är ganska okej
du skulle egentligen inte ha något emot att vara fem år igen, ellerhur?

my tornado is resting

vidare tänker du på hur det har känts i 365 olika jävliga situationer, du har alltid tänkt att du inte kunde hanter dem, men du har hanterat dem, right?
så du kan hantera dem
du tänker att du kan hantera nästan vadsomhelst
men du kan inte hantera att minnas hur det kändes
du minns ingenting, är det inte dags att erkänna det nu?

du tänker också rätt ofta när du träffar människor på hur det skulle
vara att röra vid dem, kanske kyssa dem
halshud, kind of
inte för att du vill det särskilt jättegärna, mest för att det alltid känns
på ett speciellt sätt med olika människor
att röra vid

ibland hamnar du på köksgolvet utan att veta hur du kom dit, med
ryggen mot diskmaskinen, så att värmen fortplantar sig och då tänker
du på varför det är just det som är liksom höjden av trygghet?
du blundar
när du var liten satte sig alltid din mamma på golvet och kelade med
katterna men så minns du att fan, katterna är döda nu
din syster kan inte andas av kattpäls

allergisk

förutom det här tänker du ofta på den där känslan i bröstet och magen
du har som om du saknar någon, eller kanske sörjer någon
och som du aldrig kan placera eller koppla ihop med någon person

det är därför du får röda utslag som svider som fan, för att du är allergisk mot ingenting speciellt tillexempel inte alls mot kattpäls ingenting speciellt förutom att tänka för mycket på sånt du inte kan placera i rätt byrålåda

placera mig på köksgolvet och skaffa en ny katt

jag kan bli så trött på att alla klagar på fel saker allting blir så irrelevant så
jävla onödigt och jag borde så mycket jag borde bli vegan och miljöaktivist
istället äter jag pizza och sover istället för att jobba det finns inga gränser
för hur jävla idiotiskt man kan bete sig. och klockan blir för mycket för mig
och det blir förmycket för mig att hantera och därför drömmer jag sjuka
mardrömmar och roliga skrattdrömmar och drömmar där jag kysser den
jag helst av allt vill kyssa och så vaknar jag och tror att allt är sant men
det är det inte. och det är därför sanningen är så svår att greppa trots att
den är där, och jag säger det igen sanningen är inte föränderlig och inte
skiftande den bara ÄR precis som jag, det är så svårt att greppa handtaget,
öppna dörren, gå så jag stannar kvar. varför gör vi det? det finns en anledning
till att jag inte flyger iväg; jag kan inte flyga jag är ingen fågel men jag kan
simma så varför är jag inte där du är? varför är du inte här?

man har ju lärt sig att man inte dör. vad som helst kan hända men man
dör inte som man trodde förr, när man inte var torr bakom öronen. det
trappas av, det är aldrig så farligt som man tror, man klarar allt. man
måste bara behålla fattningen, tänka. så länge man vet att man klarar
att inte klara det kan man göra vad som helst, eller hur. känna saker
på riktigt. få vad man vill ha om man bara inte är rädd. bara man
väljer själv. då blir det inte fel.

och så på morgonen precis när man knappt har vaknat och man har
inte drömt några mardrömmar. allt är välbekant och tryggt och luktar
varmt och helt och intakt, man är fem år i hjärnan och ingenting är så
illa än. det är så igen.

hade peelat mig, rakat bort allt hår på min kropp, smort in mig, satt på
mig fina trosor och skickat snuskiga sms. sen kom min mens tillbaka.
om den inte är slut nu kommer jag FLIPPA MAN!
JAG KOMMER FLIPPA!

ska bada i havet innan veckan är slut.

fråga barnmorsketanterna om det är ett normalt symtom innan mens
att vara totalt jävla ISKALL exakt hela tiden eller om jag bara är förkyld

tjata av ovanstående anledning på vissa specifika
personer om att bada badkar

det är mycket svårare att hålla fettet på plats när man inte röker
regelbundet, finns det någon lösning på detta? nä?

lära mig prata engelska igen (alternativt italieska, kan låtsas att jag är
från italien när folk jag inte vill prata med pratar med mig)

tänka att jag är vuxen vuxen vuxen hela tiden för det känns faktiskt bra
(tex om att övningsköra ska jag inte tänka JAG ÄR LIVRÄDD FÖR
DET HÄR JAG KOMMER DÖÖÖÖÖÖÖÖ utan tänka jag är en
vuxen människa, det här är piece of pizza)

lära mig göra armhävningar så jag kan lära mig stå på händer
(det låter väl logiskt, inbillar jag mig)

melin och melis  kommer heem
livet känns ganska mysigt

och när man tänker, vad tänker man?

samma listor på hur jag tänker när jag känner bra saker som inte får
plats i min miniskrivbok för listor. samma känsla men den är det enda
som är värt nåt.

typ säger lite ynkliga grejer av ren egoism fast man egentligen vet hur
och när man är bäst, vad man är bäst på och att ingen är likadan.

så egentligen spelar det ingen roll för det är hur man är tillsammans
som spelar någon roll. och med alla de där människorna man aldrig ger
en chans, det är inte så jävla stor loss.

så när det inte finns så stor anledning att kritisera så jävla hårt heller.
waste av tid. när jag öppnar käften och ska dissa nån blir det alltid så
jävla hårt och mycket elakare än jag hade tänkt, för mycket sanning
liksom. jag fixar inte riktigt att vara sådär bitchig egentligen, jag vet inte
om jag är för snäll tror mest jag är för smart. eller för snäll. svårt att
erkänna att man är snäll, är inte det skevt?

l säger att ångesten inte är ångest längre utan istället rädslor när man
definerat vad som utlöst det - ångesten. jag fattade först inte riktigt så
jag gick hem och funderade på det.

men det är liksom den där grejen att man alltid måste använda sina
resurser, sina egna muskler i hjärnan och lösa grejer, tänka
ut grejer, gör om gör rätt.  

inte bara skylla ifrån sig på pappa, folk, staden, samhället. att gnälla,
ligga still, ligga kvar är inte smart, det är jävligt dumt. livet är så jävla
mycket mer och jag tror fan det på riktigt.

som att alltid vara sjutton år och skitsmart och skriva långa smarta
texter istället för korkat pinkanarkistbabbel men bete sig precis
likadant. vara full och rufsig och göra illa sig på allt och vara dum i
huvudet jämt, kanske är charmigt med det hjälper inte för det är för
allas skull utom en själv.

och jag läser det, mig själv, lilla tjejen och varje gång vill jag bara
dit och krama mig, ta hand om mig, ingen annan kan göra det.

om man fortsätter så är det för att man inte kan, inte har ability. men
man vet ju det, att man har.

ge inte fuck för någon annan. om alla flexar sina brainmuskler lite mer
så kan man gosa sen.

imorgon ska jag sminka mig (hör och häpna)
locka håret, ha stört snygga kläder på mig
grrr vad läcker jag kommer bli.
får värsta bilden i huvet, tror jag blir tjääär
i mig själv. puss.

jag har kommit fram till att jag måste ju vara helt dum i huvudet.
hur kan jag på riktigt bli svartsjuk över något (något som jag förövrigt förstörde
alldeles själv) som jag läste på rövfacebook av alla ställen? fattar inte varför jag
bara inte kan släppa saker som alla andra. haha. fyfan vilket jävla as jag är.

det är lite så att på något konstigt jävla sätt så tror jag (även fast det liksom går
emot allt jag står för osv) att alla kommer alltid finnas kvar där och vänta på mig,
som att allting kretsar runt mig, att folk inte går vidare utan sitter där troget och
väntar på mig, tills jag har insett att jag har gjort ett misstag och sen vill komma tillbaka
för att jag ångrar mig så stört mycket. näe, fyfan.. ser inte vad jag skriver, fattar inte
vad jag skriver. måste sova. men en sak kan jag konstatera, jag är ett svin. ett jävla as.
börja aldrig gilla mig eller dylikt. OK. peace

igår när ludde höll på med sitt jox låg jag i bäddsoffan och halvsov och
kollade på nothing hill. den är ju som bekant ganska lam med rhys ifans
är fan lovely och jag låg för mig själv i mörkret och skrattade HÖGT när
simglasögonen fylldes med rök. ha ha ha. fyfan vad roligt.

you look nice, allright, and i like the way you nod after everytihing
i say like it acutally means something to you.

som att titanic är dålig och sånt. och så kan jag se att saker och ting
blir fåniga med jag grinar ändå, grinar som fan. inte när det är sorgligt utan när det är fint. som på riktigt och jag önskar att det var mer som i titanic, mer fint och snabbt och att se saker hade en början och ett slut och inte fortsatte och fortsatte i all oändlighet. och helgen har varit tråkig och jag bor i ett akvarium där folk ser mig men jag ser inte dem och alla människor runt en är likadana och allting är likadant, och sen minns man inte.

poängen var egentligen mest att det är att göra någonting åt saker och
sådär, palla ha det som jag inte vill ha det. jag är bara så jävla trött just
nu, idag, mest så.

och så fort jag tycker att någon är intressant eller söt eller bra så känns
det som att det är SUPERFEL på något sätt, det blir något negativt. jag
får inte känna någonting helst, jag borde inte hela tiden och jag vet inte
varför men det kanske är för att det alltid fuckar och jag pallar egentligen
inte. och så tänker jag att nej klart jag inte behöver noja, det är ingenting
ändå, det är okej. men det blir såhär.
det är såhär det blir.
jag blir faktiskt ledsen.

är det så jävla konstigt att man blir lite jävla ledsen när man tycker om någon och blir glad och sen är det inget mer. varför måste man vara så jävla kåt när man är ung? jag önskar att lovebajs var något säkert eller kanske inte ens halvt säkert ingenting man ens övervägde att lita till, men det är helt galet och cp och stormy weather, det känns som om jag inte är som andra iband, det blir aldrig som för andra när de är tillsammans och tillsammans och tillsammans och sen är det asskick och byebye och sen är det okej. varför blir det inte okej? jag är helst bara själv och så fort jag går en millimenter över någon gräns nånstans är det minor överallt, så är det så jävla konstigt att jag blir rädd?

så är det ju inte i titanic. där dör de i slutet så allt kan bli bra, bli slut. ingenting tar slut utan det är rundgång och hjärnan blir helt överhettad, hur undgår man att lära sig saker? jag vill inte lära mig detta, jag vill inte tro att det är sant, jag vill att någon ska övertyga mig om att det inte är det. jag vill ha en cigg, kom igen. åh bara stick jag klarar mig själv.

jag och dessan ska käka asiatmat imorgon och det blir bra, och kvällen blir bra och ingen prestationsångest når in hit nu. inte ens angående hånglandet. jag är jävligt oförbätterlig och det är en jävla tur. HEHE.

jag är egentligen på bra humör. jag var bara tvungen att få bort
de sista resterna bitterhet jag besitter.


would you freak out if i said i like you?
do you walk the line?

apropå min hjärna; varje natt nuförtiden drömmer jag att världen
står inför sin undergång. varje natt rustar jag och alla runt mig för
breakdown. VARJE NATT! och mechan drömmer det också. right?
vad betyder det? moder jord strikes back.

Önskar du att du bodde någon annanstans? jaja
Tycker du att du är attraktiv? jaja
Dricker du? jaja
Använder du droger? jaja
Vilket schampo använder du? blablaglow shit
Vad är du rädd för? allt möjligt typ bussar och stress
Gillar du berg och dalbana? ja fan

Favorit
Mat: vet inte typ sushi men det går ju inte längre
Låt: summertime rolls
Sak att göra: allt som gör en pirrig och lugn
Sport: nej tack det är ok
Dryck: öl
Kläder: sånt som känns som att va naken

Senaste...
Låten du hörde? el perro del mar - from the valley to the stars
Personen du ringde? katten
Personen som ringde dig? dessan
TV-program du såg? ett program om korpar
Person du tänkte på? mEEchelle hahaa
Boken du läste? ja vad fan vare... läste ur priset på vatten på finistere men minns inte vilken jag läste ut sist
Personen du fick e-mail av? öh får man email? typ bilder fårn mechan förutom rövfacebook
Personen du fick sms av? ludde
Gången hela din familj åt middag tillsammans? ptja typ någon veckasen?
Saken du köpte? cigg eller nåt
Vad har du gjort idag? vaknat hos desan, själv eftersom dessan var ute och jobbade och hade sig, gick upp tog en macka, cyklade hem, åkte med amanda till stranden, gick hem, åt, gick ut och drack folle by the water med dessan och amanda.. typ
Brukar du svära mycket? eh ja
Gillar du att slåss? gillare jetemycket
Vad har du på dig? svarta tights svarta trosor svart bh svart tröja
Vad är du allergisk mot? stress
Var har du ont? ryggen och huvudet lite.. eller är lite mer öm typ
Använder du hårspray? nej fan
Kan du stå på händer? nej fan
Håkan Hellström eller The Ark? rövhåkan
Salt eller socker? salt
Gillar du ketchup? aja
Är du glad nu? typ somnar snart
Var du glad igår? ja inte hela dagen så
Spaghetti eller makaroner? makaroner mmm vill ha
Land du vill besöka? jag vill ba dyka.. eh typ indien och raka huvudet

whatup sitter och undrar om denise någonsin blir klar. medan jag undrar
kollar jag på gamla bilder. hur pallade jag spöka ut mig såhär? var jag
seriös? var jag en helt annan människa? tror inte ens jag skulle fixa att
sminka mig så om jag försökte.. nu är det mer såhär, varje dag. och om
jag nångång fixar mig så är det lite mascara och puder. möjligtvis lite
eyeliner och rouge till fest. jag var nog en annan människa..

buhu fyfan drömde så jävla jobbiga ledsna drömmar inatt, inte alls kul.
dessan är bra när man är ledsen. idag tillexempel;
dessan: elina vad smal du är
jag: haha va nä?
dessan: alltså, inte så men.. väldigt stort huvud och liten kropp om du fattar...
jag: jaha ok tack
sen när vi var ute på promenad med lillan tittade hon på mig och sa
"fan vad porrig kropp du har". man ba OK TACK DESSAN TACKTACK. känner mig
verkligen jätteporrig. porrelina. vad ska jag göra utan brudar?
tips? skaffa en häst typ.

ska ut och springa. har inte riktigt lust, det är mysigare att sitta här med musik
och ylletröja och kaffe och böcker och ja, ni faddar.

ps: haha fyfan vad jobbigt det var, svettt! men känns så
jävla bra efteråt. lyssnade på kapten röd - stjärnorna finns här hela
vägen haha. perfekt takt.

ps2: alltså ÖRHÄNGEN!!!!!111 jag får fan stiff nipples och blir helt varm
i ansiktet när jag ser snygga örhängen.

var ju hemma hos tanja igår och hon har revolvrar (såna jag hade men slarvade bort),
ankaren (som jag hade men sabbade), kassetter (såna jag hade men slarvade bort)
och nåra mer jag minns inte men SVETT.

sen såg jag ett par assnygga kors och jag ser ÖRHÄNGEN ÖVERALLT
JAG BLIR TOKIG OCH KÖPGALEN men har fan inte cash.

dethärsuger.

kläder är skittråkigt när man inte har eller hittar några.
sommaren är skittråkig när det aldrig är sol.
mat är skittråkigt när det finns kaffe.
men framförallt är livet skittråkigt utan sin sis som åker
till oslo imorgon hejdå.

disorder är så sjukt jävla bra? typ den where is my mind
går under samma kategori. blir helt salig och maten jag lagar
blir godare och jag dansar och blir biten i benen av katt.

idag har jag varit ute med hund. och lagat mat etc och nu vet jag inte
riktigt vad jag ska ta mig för? har gjort så mycket på senaste att jag
blir förvirrad så fort jag inte har nån destination.

igår var jag och mechele ute och gick en timme och jag var på
bajsförmedlingen och varje gång jag är där känns det lika ovärt men
bara den grejen så, slipper det snart och det är aight.

jag undrar om jag har hormonrubbningar av de nya ppillerna nu, mest
den grejen att jag har känt mig så samlad och nu känner jag mig splittrad,
och det är väl inte så jävla konstigt. men det good news är ju att det är
kontrollerbart. eller ja, det går över. jag har nog ett jävligt italienskt
temprament egentligen. kanske borde ta upp det med m
och sånt.

men det känns bra nu iallafall. även om det blir lite snurrigt ibland så
landar det igen liksom. och den här sommaren har alla förutsättningar
att bli kickass och sen är det höst men det känns bra. jag är pepp och
lugn. för jag vet saker nu. och jag kan tänka nu.

det gör så ont, fysiskt, i magen och bröstet, jag känner bara såhär när
jag förstör för mig själv och det är en spiral och jag kan inte bryta mönstret, jag kan inte förklara mig, det är så jävligt tvångsmässigt allting att blir likadant som smärtpunkten, som hjärtat som bara dunkar vidare hela tiden, det stannar aldrig, man överlever allt, den smärta man inte klarar kommer att döda en på fläcken jag vill stanna det här, jag vill gå av, jag vill ha ett break det bara går allting går vidare, men jag har fastnat, tiden går men någonting i mig har fastnat och det är du, det är du och jag kommer inte undan det, du sårade mig sönder och jag måste bli hel och jag vet inte hur, jag vet inte hur du är hel och bra och jag är bara jag och det är så jävla orättvist

jag är som en skiva som har hakat upp sig, jag är på repeat
det gör så fysiskt ont när jag förstör allting
magen bröstet och jag fryser och får knottrig hud
och min hud min hud min hud

för varje gång jag är full försvinner någonting mer och mer och mer från mig det är inte fyllan men vad jag gör hur jag gör vad gör jag jag har inte en jävla aning om vad jag håller på med, vart jag är på väg det känns som om jag sitter i en kundvagn någon puttar nerför en backe och jag kan inte stoppa den, jag kan inte styra eller svänga och allting går så jävla fort, jag hinner inte med, jag hinner aldrig försvara mig, ta emot mig med händerna

jag är antingen en lite halvflippad tjugoåring som dricker för mycket och pluggar för lite och tabbar sig ofta och inte kan känna någonting och inte kan hantera kärlek alls eller en barfota femåring med brunt hår och som bara känner kärleken, som börjar gråta av kärlek till katten och som bara vill leka lite som bara vill bli kramad och berätta hur mycket hon tycker om, tycker om, tycker om och inte kräver särskilt mycket men pratar högt och är rolig och knäpp och det går inte att kobinera mig, det ena väger inte över det andra jag kan inte fixa mig, jag vill vara fyra år, jag vill inte vara den vad är nu, göra som jag gör nu, känna som jag gör nu jag står inte ut med mig själv jag måste bli nykterist, jag orkar ingenting

så om du har nåt att säga till om fixa det här, hjälp mig,
jag behöver veta jag vet ingenting

jag drömmer att jag är i ett flygplan
det är jag, gary oldman och två andra, en kille och en tjej
gary oldman är banditen, han förklarar lungt att han har tre skottsäkra
västar på sig. han är väldigt rädd att han ska bli skjuten  killen längre bort
säger att han också har tre skottsäkra västar
gary oldman ler och säger jaha så bra, sedan vänder han sig om och
och skjuter killen och tjejen i huvudet i ett svep med sin k-pist
sedan skjuter han längst väggarna taket och golvet och flygplanet går i
två delar och precis innan vi ramlar ner skjuter han mig också och i
samma ögonblick blir jag gary oldman
jag flyger ner i en fallskärm
jag landar med planet landades runt mig i tusen bitar
jag springer och supermario-lyfter och flyger
landar igen, byter igen
står på en bro ovanför, är mig själv igen och ser ner på gary oldman
där han springer och jag ler mot honom och vinkar och han ler tillbaka
och vinkar med båda armarna